Mitt humör har börjat svika mig. Nej, ingen bebis har kommit än som ni kanske förstår. Jag är verkligen gjord för att vänta och mitt humör är som en bergodalbana just nu. Försöker hålla humöret uppe och vara glad för Tindras skull men det är verkligen inte lätt. Dagarna blir bara längre och längre och när jag inte ens får sova bra på natten blir det lagom trögt.
Nåja, jag ska sluta klaga. Jag har något roligt att se framemot, men just nu känns det som om att det aldrig kommer att hända.