Fredagarnas blotta minne.
2007-08-31 - 20:37:11
Kött, kroketter och bearnaisesås.
Det var då vi var samlade hela familjen och spenderade kvällen med tv-tittande.
Chips och cocacola.
Allt var så okomplicerat, iaf så som jag minns det.
Bollibompa för hela slanten.
Det saknas, men kommer strax tillbaka.
Det är upp till mig att få in fredagarna i familjen igen, i min alldeles egna familj.
Jag, Matsen och lill Alien.
Tillsammans ska vi få tillbaka de underbara familje-fredagarna på schemat.
Familytime är guld värt.
Höst is in the air.
2007-08-30 - 18:02:45
Hur kan något som brukar vara så tråkigt vara så fruktansvärt härligt.?
Välkommen hösten! Hoppas att du är här för att stanna, iaf ett tag tills vintern kommer hit, den underbara vita årstiden.
Jag måste ha blivit heltokig, antagligen bara dessa gravidhormoner som alla skyller på. Som gör en förut normal kvinna helknasig.
Jag börjar bli lite nervös fast jag kan fortfarande inte förstå att det händer. Alien ska ut, ut ska den ifrån mig också. Läskigt.
Jag ska bli lillmammut, mamma till min alldeles egna alien.
Läskigt.
Fast egentligen är det inte så läskigt, men det är bara för att jag inte har förstått något än.
En början.
2007-08-28 - 12:11:52
Jag är inte mamma än, inte förens i oktober. Men jag är en gravid tonåring. Hör på ironin i denna meningen då man oftast hör om de stackars små olyckliga tonåringar som råkat bli gravida. Att det ständigt ska vara ett så känsligt område och att folk inte ens vågar gratulera mig som annars skulle vara en självklarhet.
Hur skulle jag kunna vara lycklig? Jag är en ju en gravid tonåringar och de kan ju inte vara glada inte sant? Jag måste ju vara helt förstörd eftersom jag nu tydligen kastar bort hela mitt liv på att skaffa barn med den jag älskar, eftersom jag inte är tillräckligt gammal än så vet jag inte vad jag vill enligt andra. Folk undrar hur jag skulle kunna ha kapacitet nog för att ta hand om ett barn och påpekar saker som ekonomin. Trots att unga mammor blir mer och mer accepterade i dagens samhälle så känns det ofta som om att det vore mer accepeterat att vara en drogmissbrukande mamma än en ung sådan.
Trots min ringa ålder på 17 år så är jag glad! Jag är glad över hur mitt liv utvecklas och det jag kommer att gå igenom. Jag är inte bara en ung mamma, jag är en lycklig, tokigt kär, stolt blivande mamma. Vi kommer att klara av det tillsammans, jag och min kärlek (om jag nu kan veta vad kärlek är eftersom jag endast är 17 år).
