Idag är en ny dag och det är dags att ta nya tag. Allt känns bra igen och jag känner att det som var ledset inom mig var på tok för onödigt att vara ledsen över så idag är jag på mitt glada humör igen.
Man ska inte haka upp sig på saker alltförlänge
Idag är juldagen och det är dags att testa och knåpa med alla sin julklappar, så jag hoppas att ni alla sitter där hemma och har det roligt!

=)

Nu var denna jul också avklarad. Här har man gått och längtat i ungefär ett år efter den roligaste tiden på året. Iår var den inte lika rolig längr. Vet inte om det beror på att jag har blivit äldre och fått barn eller att ja, jag vet inte.
Tyckte om mina julklappar iaf, det mesta var bra förutom kanske den rosa mysdressen som jag fick av min mormor. Haha
Mysig var det iaf, det var ju första julen av alla som jag firade med Matsen och Tindra liten.

Det som gjorde att mitt humör försvann lite var efter vi hade öppnat alla julklapparna. Det har alltid funnits en rivalitet mellan mig och min lillasyster vad det gäller julklapparna och vi tycker oftast att orättvisa råder. För det mesta brukar det väll inte vara så stor skillnad men självklart blir det lite syskontjaffs. Jag hade förväntat mig att det iaf skulle bli ungefär som vanligt iår, men inte du. Nu låter jag självklart jätte barnslig men på något sätt har det blivit viktigt, man känner sig på någotvis mindre älskad om hon prioriterar någon.
Iår har jag fått höra hela tiden att nej, linn ska inte få så mycket, hon fick ju skateboarden för 1700 i förskott. Då antog jag att hon kanske skulle få lite småsaker och att det möjligtvis skulle vara lite mer åt mig, men ack så jag bedrog mig igen. Nu kan detta bero på att mamma kanske tycker att jag blivit mer vuxen och inte behöver få lika mycket, vad ved jag men jag känner mig ändå lite nere och det känns som om att jag gjort något så att jag inte har förtjänat lika många presenter trots att det borde vara tvärtom, eller ja det är inte antalet presenter som egentligen har beydelse men jag kände mig mindre värd. Jag valde att inte säga något eftersom jag inte ville förstöra stämningen på julafton. Det är ju trots allt julafton, men nu måste jag få skriva av mig lite. Jag fick EN julklapp som bara var till mig, självklart fick vi en jätte bra present till oss allihop som jag verkligen hade önskat mig, men det var ungefär allt.
Förlåt mamma, men jag blev väldigt ledsen, på så sätt att jag nästan sitter i tårar nu.Jag försökte verkligen att inte känna det men så blev det ändå.
Det är en väldigt konstig känsla måste jag säga, jag var glad för mina presenter men samtidigt väldigt ledsen inombords. Det är verkligen inte meningen att vara otacksam om du läser det här, jag blev som sagt bara väldigt sårad. Jag vill inte heller påstå att jag borde ha fått något mer eller att jag ska få något mer, för jag vet att du inte heller har så mycket pengar att du kan sprida dem omkring dig. Jag skulle nästan mest få dåligt samvete om du kände dig tvungen att köpa något mer, även fast jag inte tror att du skulle göra det.
Jag får dåligt samvete bara jag tänker såhär.
Tack ska ni ha iaf för en annars trevlig julafton.

Ha en riktigt God Jul alla ni där ute!

En liten historia
För alla er, om det nu finns några som läser min blogg men inte riktigt känner mig kommer här ett inlägg dedikerat till er, så ska ni se att allt blir lite klarare.

Nikki heter jag, somliga kallar mig tant (dvs min 43-åriga mamma) men oftast går jag vid namnet Nikki. Jag tillbringade mina första år på Elsa Beskows kollektiv i den lilla förorten Fruängen. Min mamma som var ensamstående (min pappa lämnade oss när vi var små, ta aldrig droger!) uppfostrade mig och min lillasyster Linn själv och hon gjorde ett bra jobb även fast det slog lite slint med min syster. Haha. I fruängen gick jag alla mina år i grundskolan trots att jag under det sista året blev förflyttad till Södertälje då min mamma träffade sin nuvarande sambo Snucke (nej det är inte hans riktiga namn, men ja han kallas faktiskt för det). Jag fortsatte mitt liv med att börja på berga naturbruksgymnasium då jag kände mig hyffsat skoltrött och ville göra något roligt samtidigt som jag fick mig en utbildning. Så på berga läser/läste (jag har ett studieuppehåll pga av barnfödande, se text längre ner) jag HästNatur, vilket oftast ter sig som ett skämt i andras öron. För er som inte vet så har berga även ett internat där jag bodde och roade mig med alla andra internateleverna. Första året var underbart, men det började gå utför när första kullen tog studenten och berga tycktes helt plötsligt vara väldigt tomt. Andra året gick förbi, dock inte en vidare rolig historia. Den hade självklart sina höjdpunkter men ja, helheten var inte bäst.
Nu har ni fått lite bakgrundsfakta, bara ytligt då att gå in mer djupt på min uppväxt skulle ta tok för lång tid. Vill ni veta mer, är ni välkommna att ställa frågor.
Sommaren mellan första och andra året jobbade jag i skolans ladugård med se söta kossorna. Den var den sommaren jag träffade min kärlek. Hur vi träffades är även det en lång historia (hur kommer det sig att allting alltid ska bli så långt?).  Träffades gjorde vi iallafall och det tog inte lång tid innan vi blev ett tag trots att jag var välidgt osäker. Vi får återkomma om den historien i en annan dag. Jag spenderade alltså mitt andra år på berga med att sakna min Mats eftersom vi inte kunde träffas om veckorna. Allt saknande gjorde att jag blev kärare och kärare och det resulterade i att bara ett halvår efter att vi blev tillsammans så fick jag veta att jag var gravid. Detta kan jag mig minnas om att jag har skrivit i ett tidigare inlägg, hur svårt det är att veta hur man ska göra. Som ni kanske förstår så bestämde vi oss för att behålla barnet, något som jag verkligen är glad att vi gjorde för det har gjort allt så mycket bättre! Jag spenderade min tid som gravid med att plugga och jobba på mcdonalds för att spara ihop lite pengar, jobbade även kvar där hela sommaren och sprang runt där höggravid. Jag slutade jobba 3 veckor innan Tindra tittade ut eftersom det blev alldeles för tungt för att jobba. De tre sista veckorna spenderade jag med att ta det lugnt och försöka förbereda mig inför den stora omställningen.
Nu lever jag och min stora kärlek i våran egna lägenhet med våran underbara dotter Tindra. Som jag sagt så kunde livet inte blivit bättre. Vi har lyckats skapa oss en bra grund för att kunna ha en framtid tillsammans och jag vill inget hellre än att få en framtid med min nya älskade familj.

Mats och Tindra ni är mina mirakel

Jag vet att jag har en del andra unga mammor som läser min blogg. Ni fick säkert som jag höra under graviditeten hur jobbigt det är med en liten, sömnlösa nätter och skrikiga dagar. Nu tvivlar jag inte på att detta är en verklighet för vissa, unga som gamla. Jag måste däremot skryta om min lilla praktbebis.
Hon är bäst
Hon började sitt liv här på jorden genom att vara bäst på "suga tutte". Inte fanns det några tvivel i amningen, inte ens när hon fick jätte mycket gaser i magen och kunde knappt äta, hon kämpade på. Det är sällan jag hör min lilla älskling skrika av förbannelse, hon har sina små speciella läten istället då hon säger till om hon har tråkigt eller om hon är hungrig. Oftast är det väldigt lät att veta vad hon vill.
Man kan nästan säga att hon pratar
Detta stämmer säkert in på många små men jag måste ändå skryta, för jag är så stolt. Anledningen till detta inlägg är att min lilla Tindra 6,5 vecka gammal precis börjat sova hela nätterna. Innan har hon sovit bra men vaknat för att äta, men inte längre. Nu sover hon hela natten och vaknar inte förens vid 7-8.
Helt underbart
Vi får hoppas på att det håller i sig, men troligen har jag tur. Jag har ju en liten praktbebis.

Jag lovade att jag skulle börja skriva mer eftersom datorn var lagad. Ett litet tag efterså gick det sönder igen. Det var verkligen oturligt.
Sanning
Nikki måste nu klara sig utan en dator, eftersom Mats inte orkar laga den.
Osanning
Nikki gick och köpte en ny bärbar dator, eftersom hon kände att hon inte klarade sig utan en dator.
Sanning
Så nu ska hon försöka hålla sitt löfte om att skriva mer, men det blir svårt eftersom hon är fruktansvärt lat.
Sanning

Snart står julen utanför dörren, den underbara julen. Det har börjat nu, nedräkningen till årets mest fantastiska dag (förutom den dagen Tindra föddes). Jag kan förövrigt även lägga in att Tindra inte bara heter Tindra för att det är fint utan för att hennes mor älskar julen och julen, den tindrar minsann. Så nu har jag mig min Tindra som ger mig glädje året om.
Hon är mitt allra vackraste.

För övrigt så ska jag och Anna (min mammavän) ut och handla julklappar tillsammans sen. Hon vet redan vad hon ska köpa till alla medans jag inte kommit på en enda julklapp. Det kommer bli lite stressigt, men fy satan vad roligt.

Julen är bäst!

Våran dator fungerar för övrigt just nu, så nu måste jag hålla mitt löfte och skriva mer. Och så att även ni kan njuta av min underbara Tindra så lägger jag ut några bilder.