Det började i söndags, hade känt mig lite risig hela dagen men tänkte att jag säkert bara var trött. Vi var hem hos svärmor och allt var bra. Sen när det var dags för att lägga sig kände jag hur jag fick feber, självklart hade jag inte febertermometern hemma men tog två alvedon och hoppades på det bästa. Dagen efter kom mamma över med en örontermometer som då visade 38.9 (39.4). Dagen var lugn och jag kände mig bättre emot kvällen.
På tisdagen kände jag mig ännu lite bättre och skulle då till bvc så vi gick det och allt gick bra. När jag sedan kom hem kände jag hur febern började komma igen, tog tempen som visade 38.5 (39.0), tog även då två alvedon och hoppades på det bästa. Kände att det inte blev bättre och beslöt mig för att ta tempen igen ungefär en timme senare då stod det att den låg på 40.3 (40,8). Ringde min käre mor som sa ojdå, men hur kan du prata?
haha
Mamma bestämde sig sen för att ringa sjukvårdsupplysningen och kolla läget (vilket vi gjort några gånger innan också). De sa att det förmodligen var fel på termometern eftersom man ska lägga på en halv grad vilket gör att jag skulle ha jätte hög feber vilket inte verkade rimligt. De rekommenderade oss att ta tempen med en rumptermometer. Mamma fick då springa omkring och leta upp våran som varit spårlöst försvunnen men hittade tillslut den. Hon kom över och sa åt mig att ta tempen. Så jag låg där med tempen i rumpan och hoppades på det bästa, jo tjena så tur hade jag inte. 40.7 låg min temp på så örontermometern hade visat rätt. Mamma ringde igen och de sa åt henne att jag skulle duscha kallt och varva alvedon och ipren var tredje timme eftersom det var viktigt att febern gick ner. Efter ett par timmar sjönk äntligen febern men det blev inte mycket sömn den natten inte.
SUCK
Dagen efter mådde jag bättre till en början men febern gick sedan upp och ville inte gå ner. Mamma ringde igen och de sa åt oss att åka in till sjukhuset eftersom jag även märkt att jag var lite öm i ena bröstet så att det kan vara en mjölkstockning. Vi åkte in och efter ett tag fick vi komma in på bb där de tittade på mitt bröst och hon sa att det inte alls var så farligt och att febern antagligen hade gett med sig (hade ingen feber när de tog tempen då, men det var för att alvedonen hade verkat, försökte föklara det men hon lyssnade inte). Vi fick sitta där ett bra tag innan hon sa att vi kunde åka men att jag skulle ringa på fredag förmiddag. Hon hade också fel, för när jag kom hem hade jag självklart feber igen. Sitter här nu och det har äntligen lugnat ner sig lite, hade 40.5 i natt men har nästan inte haft någon feber på hela dagen.
Tack och lov

Så nu sitter jag bara här med en öm tutte, där hon måste ha sugit fel eftersom min bröstvårta gör ont hela tiden och det är inte roligt det. Jag hoppas att det blir bättre för jag orkar inte med att ha ont längre.
Så fort något blir bättre händer något annat.

USCH

I tisdags var vi nere på bvc (barnavårdscentralen) för första gången. Bvc-tanten mätte och vägde Tindra.
Hon lyckades självklart kissa på vågen.
Stor har min lilla fina flicka blivit, hon är nu 54 cm och väger 4360 gram. Hon mätte också huvudomkretsen som låg på hela 37 cm till skillnad från de 34,5 hon hade när hon föddes.
Det var minsann inga kurvor utan staplar, haha

En annan sak som är lite rolig angående bvc-tanter är att de är jätte flummiga (enligt mig), vet inte om de skulle vara bättre om de inte var det men det är lite roligt ändå. Det går inte riktigt att beskriva, de är helt enkelt flummiga, iaf min tant.
Ingen som håller med mig?

Tack mamma för att du finns! Utan dig skulle jag inte överleva.
Du finns här och ställer upp till 100 %, det är klart att vi har våra dunster men jag älskar dig ändå.
Jag vill att du ska veta att du är världens bästaste mamma och att jag är så tacksam man kan bli över att du finns.
Du är inte bara min mamma utan även också en av mina bästa vänner!
Jag älskar dig mamma, jag älskar dig jätte mycket.

Du är bäst, glöm aldrig det!