Så nu ska jag försöka skriva mig en förlossningberättelse medans minnet fortfarande är någorlunda färskt.


Jag trodde verkligen att jag skulle gå över tiden, men ack så fel jag hade.
På fredag morgon den 26/10 började jag känna att jag fick sammandragningar som kändes på ett helt annat sätt än innan, hade ju gått hela graviditeten utan några förvärkar alls, det enda jag hade innan var lite sammandragningar vilka jag knappt kände av. Gick hela fredagen med dessa förvärkar och hoppades att det skulle sätta igång på riktigt så att jag inte skulle behöva få gå såhär i flera dagar.
Spenderade fredagen med att promenera och äta ananas (man kan ju alltid testa saker som sägs sätta igång förlossningen). Värkarna började bli något starkare emot kvällen och den natten fick jag inte mycket sömn.
Värkarna blev starkare och starkare och hela lördagen gick jag med värkar som kom ungefär var tionde till tjugonde minut. Blev tröttare och tröttare men hann inte vila mycket så jag vaknade varje gång jag fick en värk.
Natten mellan lördag och söndag blev de ännu lite starkare och jag ringde min käre mor vid 4 på morgonen som kom över för att hålla mig sällskap. Ville inte väcka Mats för tidigt, tyckte att han minsann kunde få sova lite.
Mamma klockade mina värkar men de kom fortfarande med 10 minuters intervaller, de blev dock lite intensivare.
Efter ett tag började de komma lite tätare så vi bestämde oss för att väcka Mats och börja göra iordning inför att åka till sjukhuset. Mamma hade då innan ringt förlossningen och pratat lite med barnmorskan som sa att vi var välkommna när vi ville.
Utan stress packade vi ihop de sista sakerna och åkta till sjukhuset i lugn takt.

Vi blev insläppta på förlossningen vid halv nio och vi fick då komma in i ett rum där de satte på mig ctg (apparat som registrerar värkar och bebisens hjärtljud). Efter att ha legat där i 20 minuter kom barnmorskan in igen för att kolla hur öppen jag var. Hade då öppnat mig 3 cm och hon sa att vi fick stanna kvar om vi ville, vilket vi även gjorde.
Jag hade turen som fick rummet med badkar, vilket var skönt trots att jag bara hann använda det en snabbis.
Väl inne på det riktiga förlossningsrummet började jag med att försöka vila mellan värkarna. Ungefär var tionde minut kom de och som smärtlindrig masserade Matsen mitt ryggslut. Vi fick äta frukost och sen fortsatte jag att vila lite. Det hela var lite segt och jag öppnade mig långsamt, men det hände iaf något. För att försöka få igång det lite så skulle jag testa med lavemang för att sedan även kanske ta hål på hinnorna så att vattnet skulle gå.
Efter lavemanget tog jag mig ett bad och fick sedan lunch, inte mycket hände och barnmorskan beslöt sig för att ta hål på hinnorna. Vattnet gick då vid tjugo i två. Efter en stund beslöt sig jag och mamma för att vandra lite i korridoren, så vi gick där fram och tillbaka ett bra tag tills mamma beslöt sig för att byta av med Mats. Värkarna hade då börjat bli mer och mer intensivare och jag kunde inte gå länge till utan vi gick tillbaka in till förlossningsrummet. Jag la mig sedan ner och det dröjde inte läne förens de blev ännu starkare och jag bad om att få prova lustgasen. Barnmorskan kom även in igen för att se hur mycket jag hade öppnat mig. Jag var då öppen ca 7 cm. Äntligen började det hände lite mer. Klockan kan då ha varit runt halv fyra, fyra kanske. Värkarna blev mer och mer intensivare och jag tyckte inte att lustgasen hjälpte. Efter ett tag började jag känna hur jag ville trycka på och barnmorskan berättade att jag inte riktigt var öppen 10 cm och fick därför inte trycka på. Fick sedan riktiga krystvärkar vid 16:30 men undersköterskan sa åt mig att jag inte fick krysta förens barnmorskan var tillbaka.
Att andas igenom krystvärkarna var fruktansvärt jobbigt. Barnmorskan kom sedan och jag fick börja krysta. Fy fan vilken lättnad att äntligen få göra något, det gjorde ont men var samtidigt skönt.
Efter några kystvärkar kom hon äntligen ut.

16:48 fick våran älskade Tindra se världens ljus (eller ja lamporna på förlossningsrummet) för första gången.


Förlossningen är det jobbigaste jag någonsin varit med om men som sagt, det resulterade ju i något underbart!