Jag kände att jag var tvungen att skriva ett inlägg om just kroppar, eller ja snarare kvinnokroppar. Jag kan knappt minnas en tid då jag inte har mått dåligt över min vikt, där jag inte har hört om vikthets både i min omgivning och i media. Jag har alltid varit större än de flesta av mina klasskamrater eller vänner och då både på längen (med tanke på att jag är 1,75) och på bredden. Under större delen av min uppväxt har jag känt mig ful och utanför. Det var inte fören jag fick Tindra som jag kände att det var dags att ta tag i det jag aldrig har gjort tidigare: att komma i form. Med mindre portioner och mer motion lyckades jag med det jag aldrig har lyckats med tidigare. Jag gick ner 15 kg på bara ett par månader och kände mig genast mer självsäker.

Sen blev jag gravid igen och självklart gick jag upp i vikt. Jag lyckades sedan efter graviditeten att gå ner i vikt igen under våren men gick i höstas upp en del i vikt när jag var som mest stressad. Idag väger jag ett par kilo mer än vad jag egentligen vill göra. Jag försöker tänka på att det faktiskt är snyggt med kurvor och att jag borde trivas med mig själv och inte vilja gå ner i vikt. Jag försöker inse att jag inte ska försöka bli hälsosam pga av vikten utan för att jag vill komma i form och känna mig fräschare.

Det är otroligt svårt att i dagens samhälle bli nöjd med sig själv. Är man inte för tjock så är man för smal och är man inte för kort så är man för lång. När ska vi lära oss acceptera att alla är olika och att man faktiskt inte är sämre bara för att man inte är som alla andra?

Jag ska göra mitt bästa för att lära mig acceptera mig själv för den jag är; städgalen godisråtta med snygga kurvor! Och viktigast av allt; se till att mina barn får bra värderinger och lär sig acceptera både sig själva och andra.