Tack för ikväll Olivia och Elin! Jag blir alltid lika glad när det är folk som orkar åka hit, till det avlägsna landet Södertälje för att hälsa på mig. Det är inte alla som orkar men jag tycker att det vara väldigt trevligt att ni kom förbi trots att vi var sega alla tre. Det blev en kort tjejkväll men det passade nog oss alla tre bra. Någongång får vi ordna en lite längre när alla kan vara med.

När jag skulle börja på berga igen var jag helt inställd på att mitt sista år skulle gå ut på att plugga. Jag tänkte inte anstränga mig för att skaffa vänner utan skulle fokusera helt på skolan. Sen råkade jag hamna i en klass där människorna inte riktigt vars om jag hade trott från början. Det visade sig att jag hade hamnat i en klass där de flesta har en otrolig sammanhållning och som verkligen sätter guldkant på vardagen i skolan (hemma har jag ju Tindra som förövrigt alltid sätter guldkant på vardagen, hon är mitt bästa!). Jag är glad, glad för att jag fick hamna i en sån pass bra klass, glad för att jag har funnit nya vänner som accepterade mig fort och lät mig komma in i gänget. Men ibland ångrar jag att jag hamnade i en så pass bra klass. Studenten som jag sett framemot, längtat till eftersom det är dagen jag blir fri. Den närmar sig med mer tyngd än den någonsin har, nu kommer jag inte bara med lycka ta studenten. Men med mig kommer sorgen att finnas, sorgen över att inte få fortsätta träffa alla dessa fantastiska människor igen. Det kommer bli tufft, tuffare än vad jag tror mer eftersom jag bara lär känna er mer och mer. För er blir det förmodligen ännu tuffare, ni har känt varandra i flera år. Sen måste jag även nämna Birgitta, våran klasslärare som jag tror på ett sätt har bidragit till att 3HN har blivit som den blir. Hon finns där och binder ihop det sista, ställer upp och vill hjälpa oss uppnå våra mål.

Tack för att jag har fått chansen att lära känna er. Det är något jag aldrig kommer att glömma.

Nu räcker det ifrån mig.

/N