Vi tittade just precis på den ovan nämnda filmen. Eftersom jag har läst boken hade jag höga förväntningar på filmen och har verkligen sett framemot att få se den. Den var bra, den skiljde sig jättemycket ifrån boken men grund storyn fanns där iaf. Jag tycker alltid det är tråkigt när de ska ändra på så mycket, här var det nästan bara grunden som var lik. De flesta händelserna och liknande var ändrade på och allt utspelade sig olikt boken. Ja, bra var den iaf även fast boken är bättre.
Den är sorglig och jag var nära på att börja gråta flera gånger. Hade jag sett den själv hade jag garanterat gråtit mig igenom det, men eftersom jag inte är förtjust i att gråta öppet så höll jag tårarna innan. Jag blir alldeles känslosam efter att ha sett sånna här filmer. I boken/filmen dör huvudpersonen Hollys man av en hjärntumör. Extra sorglig blir den eftersom de verkligen visar hur kära de var och hur mycket de betydde för varandra. Såhär efter får det mig att tänka på hur det skulle vara om Mats försvann. Det är något jag inte ens kan föreställa mig, jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Mats är den som gör mig hel, han finns här och ger mig den lilla extra livsglädjen som kan behövas ibland.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta älskling! Glöm aldrig det.

Nu är det godnatt ifrån mig.