Satte mig här för att berätta lite hur det går. Vi åkte in till närakuten igår iaf och en läkare tittade på mitt öra, fick örondroppar och hon sa åt mig att varva alvedon och ipren mot smärtan. Sen på kvällen vart det värre och jag fick jätteont, låg och hade ont i ett par timmar tills värktabletterna ville verka, spenderade natten på soffan som ändå var rätt okej.
Imorse när jag vaknade var det fört okej innan det började göra sådär jätteont igen, nästan värre än kvällen innan. Låg och hade ont och försökte ta värktabletter men de ville inte hjälpa. Tillslut ringde jag mamma som ringde vårdguiden åt mig (hade ingen lust att ringa dit igen och mamma är duktig på att prata), jag vet inte riktigt vad de sa men mamma sa att vi skulle åka till akuten igen iaf och se till att jag fick starkare värktabletter. När Mats var påväg att skjutsa in mig till sjukhuset ringde mamma och sa att akuten hade fixat att jag fick komma till en öronläkare direkt istället. Direkt kan jag inte påstå att det var eftersom vi fick sitta och vänta i väntrummet ett bra tag, jag hade mest ont och ville att det skulle försvinna. När vi äntligen kom in satte läkaren i en sprittamponad och sa att den skulle sitta där tills imorgon, sen skrev hon ut kåvepenin och starkare värktabletter till mig. Nere på apokteket tog det lång tid innan jag fick hämta ut mina mediciner som för övrigt kostade allt för mycket. När jag äntligen fick ta en värktablett mot allt det onda önskade jag att den skulle verka fort. Mats kom och hämtade mig och jag la mig på soffan, tiden gick men värktabletten ville inte ta. När jag var påväg att ge upp somnade jag och när jag vaknade var det bättre, somnade om och när jag sedan vaknade igen så hade smärtan nästan försvunnit helt. Jag ska nu försöka äta något eftersom jag inte har kunnat äta innan, sen ska jag spendera resten av kvällen i soffan.
Stackars Tindra måste tro att mamma är jättekonstig som bara ligger på soffan och har ont, jag kan nästan inte ens le mot henne. De ska iaf ut i lekparken nu och leka lite, det är tur att Tindra har världens bästa pappa.

Var tvungen att få ut mig lite, jag har nästan känt mig helt förlamad när jag bara legat och haft ont. Knappt kunnat prata och inte kunnat fokusera på något nytt. Hoppas nu på att värktabletter håller i sig tills det är dags att ta en ny, orkar inte ha sådär ont igen.