Jag är ofta väldigt dålig på att blogga även om jag själv önskar att jag kunde hålla igång bloggen på riktigt. Och när jag väl bloggar blir det oftast ytliga inlägg och jag är sällan privat här på bloggen vilken kanske inte är så konstigt egentligen. Idag tänkte jag iaf dela med mig med några av mina privata tankar, något som jag tycker är jobbigt.

När Tindra kom fungerande amningen perfekt från första stunden och det var egentligen aldrig något problem med amningen förutom en kort period då hon fick torsk och jag mjölkstockning. Jag ammade henne till hon blev sju månader och då hade fått tänder både uppe och nere och bet mig riktigt hårt i brösten. Jag fick sår och hade ont och spände mig inför varje amning vilket tillslut gjorde att jag bestämde mig för att sluta amma.
Med Delta fungerade amningen bra men mjölken kom väldigt fort och hon svalde mycket luft vilket resulterade i att hon fick ont i magen. Jag tycker ändå att amningen har fungerat bra men det har alltid varit en massa små strul och Delta har ofta inte varit så nöjd. När hon blev 4 månader bestämde jag mig för att ge henne tillägg på kvällen eftersom hon fortfarande kunde vakna nästan varannan timme och äta. Det fungerade bra med tillägget och hon började sova lite bättre. Efter ett tag tyckte mina bröst att eftersom jag har hoppat över en amning behöver de inte producera lika mycket mjölk längre. Delta började då istället bli frustrerad vid amningarna dagtid då mjölken inte alls kom lika snabbt längre och jag hade svårt att få igång utdrivningen. Då började jag istället pumpa det målet jag egentligen hade hoppat över för att få igång det lite igen. Det fungerade bra men jag kände efter ett tag att jag inte tyckt att det höll att sitta och pumpa mjölk varje kväll. Jag slutade då pumpa på kvällen och mjölken minskade igen. Delta blir frustrerad vid nästan varje amning och äter sig aldrig helt mätt vid amningen längre. Först strulande hon bara dagtid men nu har hon börjat strula på natten också. Så de senaste dagarna har jag slutat amma om dagen eftersom jag inte riktigt orkar kämpa med amningen när det känns som att Delta inte riktigt vill. Jag ammar fortfarande på natten men även de senaste nätterna har jag varit tvungen att ge tillägg för att Delta inte längre vill amma. Jag vill inte sluta amma och har svårt att ta det där sista steget och sluta amma helt men jag känner att det börjar närma sig slutet eftersom Delta blir mindre och mindre intresserad.
Jag hade nog tänkt mig tidigare att amma minst sex månader och sen se hur det känns vilket gör att jag tycker att det är jobbigt att det har blivit såhär. Jag försöker tänka att det är bäst för både mig och Delta men ändå ger det mig ångest. Det är Nikki i ett nötskal att få ångest över saker jag kanske egentligen inte behöver ha ångest över men så blir det så ändå.

Nu blev det ett långt inlägg och jag hoppas att det inte är allt för virrigt. Jag försöker tänka positivt och på ett sätt ska det bli skönt när jag väl slutar ammar eftersom jag äntligen kan få använda mina riktiga hudsalvor igen och slippa mina sönderkliade utslag över hela kroppen som faktiskt gör mig halvt galen. Nu har jag delat med mig med några av mina privata tankar som jag inte alltid delar med mig av. Jag känner mig dålig som snart kommer sluta amma även fast jag aldrig skulle tycka att någon annan i samma situation är det minsta dålig.